Beckis-mitt liv

ja snart har ett år passerat sen det var jag som stod där på trappen
jag som stod med hatten i handen och
jag som skrek fy fan vad jag e bra!
visst bra är jag ändå:P kommer alltid vara
men jag snackar alltså om studenten, det är snart ett år sen
tiden går sjukt fort ibland, men jag är inte en sån som känner nu
att jag önskar att jag vore där igen
med studentvecka o allt
det jag saknar är att när man gick i skolan så träffade jag mina vänner mer
emmelie och carro träffade man lixom jämt i skolan, och nu är det nästintill aldrig
väldigt sorgligt, men man gör vad man kan, hinner man ses så gör man
jag har ändå bara såna vänner som jag känner att de finns där även om man inte ses
eller pratar med varann på en månad  eller mer, nästa gång man ses är allt som vanligt
inga sura miner för att man inte setts, såna underbara vänner alla ska ha!!=)

jag har tur jag, det har jag!

det är ju jossans tur i år, att stå o sjunga fy fan vad jag e bra
för jag har tagit studenten, lite smått slirig, jag kan se mig henne
stå där med sitt lockiga hår, fina sminket, mössan på och i sin
nyinköpta perfekta klänning, med min guldiga sjal till,
hon kommer att vara vacker!!
och på kvällen så ska hon ju gå ut och då ska hennes
trogna följare jag och bella med ut!!
sen blir det sova hos bella som gäller, och må som man förtjänar
på fredagen:P hehe

jag har ju fått  äran att hjälpa till med maten och duka
och allt oxå, måste infinna mig i gäddvik på onsdag kväll
och börja med förberedelserna, men det är helt okej
vad gör man inte för lillesyrran och familjen!

snart är ännu en midsommar här, då blir det party här i gäddvik och som tur
är kommer ju några av mina vänner hit då:P då e jag faktiskt ledig från jobbet
då blir det party party!!

en glad nyhet: michaela och daniel +isabell har nu börjat flytta
in i det nya huset, premiärnatt blir inatt grattis till det!

en tråkig nyhet: morfar är dålig nu igen, mot slutet den här gången
hemmet han bor på har gett det den här veckan, de tror inte på längre
känns sorgligt, sen har man inte någon av sina föräldrars föräldrar kvar...

saknaden efter farmor sitter fortfarande i, man har sina dagar
 då man bara tänker på gamla minnen, men det är väldigt fina minnen=)
t.ex. när vi var på fika där  och jag råkade slå till kanten på brödkorgen så allt fikabröd
flög upp i luften, vi skrattade allihopa, kommer så väl ihåg när hon satt där
på sin stol (närmast  fönstret på högra sidan) och bara skrattade och sa att det var ingen fara=)
tack för det minnet farmor!!
älskar dej och kommer alltid att göra!!

blev ett väldigt långt inlägg, blir så ibland!
fy fan vad jag e bra!
/becka